Man gör vad man kan

Ibland vill man lägga sig i, ibland vill man hjälpa någon och ibland får man skit för det.

Ändå, jag kan inte hjälpa att jag lägger mig i.

Jag vill att alla ska ha det bra, så vad gör man. Risken är att jag trampar andra på tårna.

Det står jag för.

Tänker så här.

Om någon trampar på mina tår, hur gör jag då?

Om ingen skulle bry sig när jag har det dåligt?

Om ingen fanns när det gäller?

Om jag var ensam.

Kan jag bara lära mig att göra på rätt sätt så ingen känner sig trampad på, inte så mycket i alla fall.

Ibland behövs det ju också.

Fan va det är svårt, jag vill så mycket. Skulle vilja styra upp så mycket men det går ju inte.

Jösses va djup jag blev i kväll. Det är nog det iskalla vädret.

Tänker på hemlösa, tänker på ensamma...

Vet hur det är när strömmen stängs av - glömmer aldrig det.

Vet mer än jag borde, mer än någon ska behöva veta...

Lyssnar på Queen - jävlar vilka bra låtar de gjort.

Ha de gott!

Ulla

Det ska Håkan få fan för, eller?

Det är ett jävla skrivande och klagan om Håkan. Håkan bär hela landets samvete på sin skuldra. Ingen annan har gjort nåt skit...det ska Håkan få faan för...uungefär.

Jag började göra en liten undersökning om mig själv ikväll, på post-it-lappar, plus, plus/minus och minus.

Jag har ju svårt för att skattefuska, som anställd finns det inte mycket att göra, 13km till jobbet å allt.

Såpå minus sidan blev det:

-jag är för PÅ på jobbet

-tar en öl, ibland mitt i veckan

-säger ifrån för ofta på jobbet

-gillar inte riktigt mitt yttre(men mitt inre)

-tänker för mycket

-engagerar mig för mycket

och

-är nog en ganska ensam själ.

Så kom den positiva sidan:

-Stresstålig

-Kör bil suveränt

-Bryr mig

-Lagar go mat

-Städar o pyntar hemma och på jobbet

-Är diplomat

-Är praktisk

-Är rak

-Kan organisera

-Är teknisk

Här är det dock även positivt att jag säger ifrån på jobbet t ex. Det finns mycke mer att notera men jag orkar inte i kväll.

Vem är perfekt och varför hackar de närmaste på Håkan, jag tror att Håkan är precis så god som någon annan i partiet. Under de år jag varit politiskt aktiv så finns det massor att gräva i om man så vill, i alla partier.

Se framåt och skit i bagateller. Tänk på landet, folket och framtiden. Se det som vi är bra på, fixa det som vi är sämre på och gör något gott av det.

Jag tror Håkan är lika bra som någon!

Cirklar sluts om och om igen

Visst är det märkligt hur cirklar i livet sluts, hur livet går runt och möts igen. Ungefär som att paddla kanot på Emån, man ser nästan baken på sin egen kanot ibland, ån snirklar sig så pass.

För lite mer än 30 år sedan bodde jag i detta område och jag gick på snickarutbildning på AMU, som det hette då. Det var så roligt att jobba med trä, jag älskade det. Ännu i dag, ja i förra veckan, fick min dotter ett slagbord som jag gjorde under min möbelsnickaretid, hennes båda barn har sovit i den vagga jag snickrade här i Visby. Gunghästen står på tillväxt men är fortfarande hel.

2007 startade jag en gitarrkurs på ABF för brudar i min ålder som hoppade i jeansen på 70-talet och som ville spela gitarr men som aldrig hann för familj och karriär. Vi blev 7-8 styckna som ännu spelar när vi får lust. En av dessa brudar är svärdotter till en av lärarna på snickarkursen.

Jag har druckit kaffe vid ett soffbord som Stig har snickrat, 30 år efter kursen, och känner ännu en sådan respekt för hans kunnande. Den andre läraren, Nisse, lärde mig också mycket som jag aldrig kan glömma. Det var en härlig tid.

Några dagar innan jul hade jag en kund i butiken som fick mig att börja tänka på snickeri igen, kanske är det så att de kunskaper jag fick av Nisse och Stig kommer till användning igen.

Livet går i cirklar. Jag är tillbaka i Stäven och skulle det dyka upp ett litet snickeri....vem vet...

Ett gott slut i år också

2011 är förbi och året har gett endel större förändringar, några av förra årets mål har jag hållit och det ser lovande ut inför det nya året.

Vi flyttade äntligen till lägenhet i stan och fick den totalrenoverad till sist. Jag har inte ångrat en sekund att vi flyttade. Det är fortfarande en lyx att få bo så här. Jag stormtrivs. Vi har firat midsommar, jul och nu även nyår här och det gick hur bra som helst. Mitt hjärta blir en aning varmare när jag kommer hem på kvällarna efter jobbet och ser vårt fina hem.

Nyårsafton med god mat och dryck och som en fantastisk överraskning ett enormt fyverkeri runt omkring. Vi stod på balkongen och det var så fint. Vädret var kallt och klart och alla dessa ljuslyktor som for åt samma håll fyllde himlen. Vi skickade upp en och den svävade i väg så fint. Men jösses vad raketer det avfyrades - vilken nyårsafton.

Jag har sparat pengar under året genom att jag spärrade min Svenska Spel-butik på nätat och desutom har jag konsekvent sagt NEJ till alla telefonförsäljare, sagt upp de prenumerationer jag hade och se...det blir pengar kvar på kontot innan löningsdagen.

Nu prenumererar jag istället på 2 Lotto-rader plus joker och har redan vunnit insatsen. Betalar med autogiro så det funkar utan att jag behöver engagera mig varje vecka.

Vikten har jag inte klarat av att hålla, där är min akilleshäl. Jag erkänner det. Köpte årskort på gym men det har inte hjälpt, jag får inte ändan ur vagnen(soffan).

Det har blivit ett barnbarn till 2011, en liten Svea så nu är det 8 stycken och en väntas i mitten av februari.

Jobbet i kvarnen har jag kvar, jag springer som en idiot mellan mjölpackning och butik och undrar hur länge jag orkar det. Men kanske det dyker upp en lösning under det nya året.

Ser fram emot detta år och det känns som om det blir ett gott år, ett bra år, ett slags avgörande år. Vad vet jag inte, det är bara en känsla.

Ha de gott alla!

Ulla

Skrota behandlingshemmen!

Behandlingshemmens tid är förbi.

Det är dags att skrota ett system som inte fungerar, ett system som likt sagan om kejsarens nya kläder är luft. Ta bort familjen från den förgrämda och inskränkta , kommunala sociala förvaltingens klor.

Mitt förslag är istället:

En helt ny organisation som finns till för familjen, som finns där när man är förstagångsfölälder vare sig barnet är nyfött eller tonåring. Är man plastförälder, skild, har sjukdom i familjen, dödsfall, arbetslös, helt enkelt familjen som den faktiskt ser ut oavsett inkomst, missbruk eller klass.

Familjen fungerar inte efter politiska partier eller valperioder, familjen är kuggen i hela samhället och bör därför vara grunden i alla beslut. Därför ska familjefrågor hanteras utanför de politiska partierna i kommunerna. I dag är det ett lotteri vilket stöd som finns.

Det är horribelt att det är fritidsgårdspersonal, närpoliser eller socialtjänstens ungdomsgrupp som ska fungera som samhällets stöd till barn och ungdomar. Samhället tar bättre hand om bilar än om familjer.

Skrota behandlingshemmen och gå till källan, var uppstod problemet, varför blev det problem och hur undviker vi problem.

Lägg pengarna på en fungerande organisation istället för som nu och till sist sluta bestraffa ungar, som har det taskigt, med 1800-talsmetoder. Behandlingshem - barnhem, var är egentligen skillnaden?

Fritidsgården ska vara en plats för glad och god rekreation, inte en tillflyktort när det inte finns någon annan att vända sig till. Fritidsledare och närpoliser har så mycket bra att dela med sig till ungdomar så låt dem göra det utan sordin. Mao lägg inte ner gårdarna!

Den nya familjeorganisationen som jag ser den ska finansieras med samma pengar som idag rinner iväg till ingen nytta. Inga politiskt valda ska sitta och "tycka" på möten utan att ha en aning om vad de sysslar med, nej in med nya friska ögon och öron och det är familjen som ska stödjas inte politiker eller behandlingshem.

Det finns ett och annat att putsa på min tanke men det får bli en annan gång.

Huvudsaken är att samhället måste göra en radikal förändring annars kommer ungar att rymma om och om igen och det gör varken dem eller någon annan lyckligare.

Till finska skärgården i helgen

för att dels träffa släkt men i första hand för att min dotters pappa ska begravas. Det känns märkligt men, skit händer, som han säkert själv skulle uttrycka det. Han blev 61 år och under de åren träffade han sin dotter mellan 1 och 2 år ungefär. Sporadisk kontakt under alla år och så går han bort. Tösabiten har farmor, fastrar och farbror, kusiner mfl i Finland som hon inte träffat sen hon var liten. Nu åker vi dit, mor och dotter och vi hoppas på ett avslut som kan ge något fint i fortsättningen.

Jag har inte sett Korpo sen 70-80talet så det ska bli kul att se vad som har hänt.

Ön ligger i den svensktalande delen så det är inga problem att förstå varandra. Det blir en annorlunda och intressant resa.

Ha de gott!

Sommaren 2011 går fort

förbi, men kommer att minnas länge. Tankarna går till Norge och till hur snabbt saker kan förändras och bli så totalt meningslöst. Tänker på hur många Unga Örnar-läger jag och mina barn varit med på genom åren. Läger som handlat om gemenskap, demokrati, värderingar och som gett så många barn och ungdomar en sommar att minnas med kompisar och ledare. Vilken enorm tur vi haft som får ha dessa minnen rena och fina, roliga och, ja det är minnen för livet.

Det är så sorgligt att det kan växa fram sånt hat i en människa att han rättfärdigar det dåd han utförde.

Låt demokratin leva!

Min sommar går i arbetets tecken. Har haft en veckas semester och jobbar igen för fullt fram till mitten av augusti. Då ska jag på konsert med Brad Paisley på Cirkus i Sthlm. Ska bli så jäääkla kul.

Idag har jag knutit säckar och lagt på pall, 70 st a' 25kg, lastat lastbilar med truck, paketerat småpåsar med mjöl. Så när jag kom hem kröp jag ner i badet. Med tända ljus och skrubbtvål och lugn och ro fick min kropp lite rast och vila.

Mitt egna lilla SPA. Härligt.

Denna vecka blir det ingen Milon-träning, det får bli när luften är klarare och luftfuktigheten mera normal.

Två veckor till sedan ledigt...då ska jag bara lyfta cl och inga kg ;)

Ha det gott!