Hitta glöden gång efter gång

det är inte alltid så enkelt. Nu menar jag inte i äktenskap eller så utan i det personliga brevet som man skriver till en tänkt arbetsgivare.

Och det har ju blivit några stycken på ett år.

Det finns massor med tips  om hur man skriver det rätta brevet, hur man INTE ska skriva, hur man fångar intresset och hur man kan bli dissad.

Jag tänker, det finns många som ska tjäna pengar på de arbetslösa.

Om jag var arbetsgivare skulle jag nog genomskåda fjäsket och dutti-duttandet. Jag skulle förstå att i tider som dessa är alla desperata för att få en chans till jobb.

Självklart finns det jobb som jag jättegärna skulle vilja ha och som skulle passa som handen i handsken.
Men att vara övertygande i ett brev, när jag skrivit brev efter brev efter brev.

Har äntligen fått svar på hur många vi är över 55år som är arbetslösa på Gotland, men det satt långt inne, vi är 900 personer. Ca 100 har varit arbetslösa mer än ett år sk långtidsarbetslösa. Hur många som blivit arbetslösa nyligen och hur många som är i aktivitet förtäljer inte historien.

Det blir ganska många brev företagaren ska läsa, många svar om att tjänsten är tillsatt av annan sökande.

Snart är mina a-kassedagar över och förbi, då blir det dags för "aktiviteter av olika slag".

Måtte jag få chansen till ett jobb innan dess, snälla någon. Det är så onödigt att jag ska vara arbetslös.

Men jag är det och jag tränar på och håller mig i form i falla att.......

 

Den gröna avundsjukan...

Har gått arbetslös i ett år drygt och känner mig ibland värdelös och dum i huvet som inte lyckas hitta ett jobb men jag tror jag kan va lugn. Det finns de som är dummare och mer värdelösa än mig.

Varför får Region Gotlands ansvariga göra så dumma saker, så dumma att jag blir mörkrädd och funderar starkt på att flytta här i från.

Frågan är också varför en enskild person kan överklaga och påverka så pass stora beslut in absurdum. Det går att rasta hunden över allt, ta bara med en bajspåse. Om det är tält eller  villavagn spelar ju ingen roll.

Grön avundsjuka, det är bara grön avundsjuka.

Nu blir det ännu fler som står utan jobb i sommar. Bra jobbat RG. För om ni ska driva campingen har ni har väl bara praktikplatser åt unga, eller?

Visby Strandby och Snäck är ju ett av de ställen vi som gotlänningar med stolthet har kunnat rekommendera. Innan Pigges tid där höll man tyst om Snäck. Lika så med Norderstrand, förut var det skamfläckar.

I min värld har jag lärt mig att åtminstone försöka skaffa en egen åsikt och vi har bott en helg i villavagn på Snäck och det var toppen. Vi tältade på Norderstrand i somras och det var kanon.
Ännu när vi bodde i Väte kunde det hända att vi tog in på hotell i Visby t ex Strand Hotell, Villa Borgen och Gute. 500 000 turister kan inte ha fel, som vi brukar säga, så varför åka härifrån. Vi har hyrt stuga i Slite Strandby och det var suveränt, en så jävla bra idé, drömstuga.

Tillbaka till villavagnarna:
Varför gör man inte rätt från början och varför tar man inte konsekvenser. Nej jag blir mörkrädd. Nu ska det "lösas" med en skandal. Fy fan. Sorgligt.
Hur ska RG förklara detta under Almedalsveckan att man tar hit en finlandsfärja samtidigt som en gotländsk anläggning tvingats bort.

Ja du Pigge, det är farligt att visa muskler när det gäller då får man skit. Hoppas du och de dina orkar kämpa på, du har stöd av många, här är en.

Vad är viktigt, egentligen...

Det är så många måsten och krav, så ska det vara, så ska jag vara och så ska du vara...

Ja egentligen, vad eller vem bestämmer vad som är viktigt?
Varför ska man va på ett visst sätt om man inte tycker så själv, i hjärtat?
Vem har rätt att bestämma över mig och hur jag ska tycka eller vara?
Vem har rätt att döma eller försvara?
Vad är det viktigaste nu och här?
Det är många som frågat dessa frågor och de uppstår när man ställs inför en större fråga.

Varför blev han eller/och hon drabbad av cancer. Det handlar inte om hur mycket pengar man har, hur lite pengar man har eller vilken släkt man kommer ifrån. Helt utan urskiljning av något slag drabbas någon. Barn, föräldrar, syskon, kompisar, arbetskamrater, alla.

Är lidandet bara till för att skaka om de som inte blivit sjuka själva, är det ett redskap, ett djävulskt redskap för att skrämma oss små människor. För ingen går oberörd. Ingen skonas.

Det anfaller från flera håll, ibland samtidigt och ibland lite pö om pö så man ska tro att det är över. Men icke. Det får liksom aldrig vara lugnt, nej.

Hur ska jag tolka budskapet, vad är det jag ska göra? Vilket är budskapet?
Det känns som mycket rämnar runt omkring samtidigt som jag ser allt mycket klarare.
Skit också! Vet ingenting. Vet allt.

Så jag får tänka på det som är viktigt, här och nu.
Kära, nära här och nu, så får det bli.

Alla borde göra sin To-do lista och verkligen se till att göra nu, det innan det är för sent.

Oro är ingen bra motor, det förstenar.

Upplevelser och gemensamma minnen ger energi och tröst.

Kram!!!

Bra och dåligt 2013

Det bästa under året är svårare, det har varit så mycket bra som passerat.

Vädret, sommaren var ju helt underbar på Gotland. Upplevde Visby som jag aldrig gjort förut med härliga turister, kulturutbud i massor, tälta på Norderstrands camping, släkt och vänner på besök i en underbar blandning.

Att ta tag i livet och satsa på hälsan är nog ändå det bästa beslutet jag tagit under året. Blodtryck, vikt, kondition, BMI, allt är under kontroll. Jag äter smartare och tränar. Jag tränar på gym 2ggr/vecka och ser till att gå promenader varje dag. Det är stort för att vara jag.


Det sämsta under 2013 var nog kommentaren "Är det inte lika bra att sluta nu innan du börjar må psykiskt dåligt" - sagt av fackliga ombudet vid provanställningen i Region Gotland i våras.
Hon var ganska slipad hon :-)
Fi fan.

Sen var det starroperation och glaskroppsavlossning, armfraktur, inget jobb, fan å hans mormor men det ordnar sig med det om det inte redan gjort det.

Ser fram emot det nya året med spänning. Det har börjat ganska bra redan.

Ha de gott!

Nu går jag på gatan

och knackar dörr hos företag för att tigga jobb. Som daglönarna gjorde...Det behövs nog inga fler kommentarer där. Säger bara det att regeringen har satt oss äldre arbetslösa i en jävla sits, men som tur är har vi ännu rösträtt.

Det bästa projektarbete jag gjort på länge!

Har sedan 2 september minskat från 89,2kg till 73kg vilket känns förbannat bra. Har stort stöd av itrim/FormVisborg och den 20 november ska jag vara framme i mål 70kg. Det är snart det. 10 000 steg om dagen, minst, Milon(cirkelträning) 2ggr/vecka och itrims måltidsersättning. Det funkar. Gruppträffar var 14:e dag gör att jag kämpar på, för det är inte alltid så enkelt som det kan låta så här nära målet. Efter målvikten fortsätter träningen, träffarna och PT för att den här gången ska jag lära mig att hålla mig i form. Där får man kraft att stå emot alla kommentarer, avundsjuka och negativa tankar för det blir det, ganska ofta längs vägen. Många peppar och berömmer och det uppskattar jag så mycket.
Visst är det konstigt att ingen säger till dig att sluta äta för du kan få hjärtinfarkt eller diabetes men när du viktminskar då kan du få höra det mest hemska som kan hända.

Jag jämför viktminskning med att sluta röka. Jag vet alla faror med att vara fet, överviktig allra helst i min ålder. Jag fick lära mig om kost som barn, vi har väl alla en bild etsad på näthinnan av kostcirkeln. Jag vet att chips är feta, det behövs inga fler kommentarer där hellre...jag kan min näringslära precis som jag visste allt om rökningens faror.

1998 tog jag till mig riskerna om rökning och la av, rakt av och har inte rökt ett bloss sedan dess. Nu är det dags med ätandet. Jag kommer att bli oförskämd, aldrig mer äta för att andra propsar o trugar sådant som inte är bra för mig. Jag tar än en gång makten över mitt eget liv.

Saker händer i livet som vi inte kan göra ett jävla skit åt, så det jag kan göra något åt, det är jag ju skyldig att göra. Flummigt men det ligger nåt i det.

Ta vara på livet!!
Ulla

Tala eller inte tala

Det är frågan. Efter min "Lediga" sommar på Gotland med många trevliga stunder med öl, pizza  och annan god mat så har det så klart lämnat spår.

Nu har jag bestämt mig för att tala om att jag ska gå ner i vikt och samtidigt bli snygg tills jag fyller 60. Det är ett långsiktigt mål men dit ska jag.

Tyvärr alla vänner och krögare, det blir inga öl på ett tag, ingen pizza eller annan god mat.

Jag klarar att sjunga karaoke ändå och jag kan umgås ändå, men jag lägger mina pengar på annat nu för att må bra. Eller sparar lite till kalaset.

Men jag vill må bra på riktigt och resten av livet. Jag vill bli glad när jag klär på mig nåt nytt eller t o m en gammal trasa kan bli snygg om den sitter bra.

Så, nu är det sagt. Jag har gått till itrim, för själv klarar jag bara att gå ner, inte att stanna nere i vikt.

Önska mig lycka till och gud nåde den som försöker bjuda på nåt...

Ha de gott!!!

I sommar har jag jobbat

på min solbränna. Den är riktigt fin nu ska jag säga. I övrigt ser jag inga reaktioner på mina jobbansökningar. Har haft en dust med Arbetsförmedlingen så vi får väl se när det kommer en kallelse, när de har tid med mig.
 Lite jobbigt att höra gnäll om hur hemskt det är att börja jobba igen, det är väl att semester är slut som är tråkigt.
 Armen är användbar igen till 98% men det ska ordna sig med resten också. Tränar med gummiband och styrkan kommer sakta och säkert tillbaka. Den är lite krokig ännu.
 Ögonen är som de är, det är lite suddigt men i mitten av denna månad provar jag ut de nya glasen.

Sommaren och Visby har bjudit på massor av musik, besök av släkt och vänner, möten med turister och gotlänningar, politikerveckan, camping och soliga uteserveringar. Helt underbart. Vi hade inte möjlighet att åka bort någonstans i år men det har inte gjort ett dugg. Vi har haft det jättebra och så slapp vi de tråkiga båtresorna ;-)

Inför hösten har jag lite planer:
Kontakta Nyföretagarcentrum i Nynäshamn (tips från Politikerveckan, seminarium)
Åka till Mässan Eget Företag i oktober.
Plugga? Går det? Hur finansierar jag det?
Träffa mina ungar som inte kom hem i sommar, av olika anledningar!!
Fortsätta söka jobb, en anställning vore det bästa.

Ungefär så, utan inbördes ordning.

Ha det gott!    å klaga för fan inte för att du har ett jobb att gå till!!!