Vad är viktigt, egentligen...

Det är så många måsten och krav, så ska det vara, så ska jag vara och så ska du vara...

Ja egentligen, vad eller vem bestämmer vad som är viktigt?
Varför ska man va på ett visst sätt om man inte tycker så själv, i hjärtat?
Vem har rätt att bestämma över mig och hur jag ska tycka eller vara?
Vem har rätt att döma eller försvara?
Vad är det viktigaste nu och här?
Det är många som frågat dessa frågor och de uppstår när man ställs inför en större fråga.

Varför blev han eller/och hon drabbad av cancer. Det handlar inte om hur mycket pengar man har, hur lite pengar man har eller vilken släkt man kommer ifrån. Helt utan urskiljning av något slag drabbas någon. Barn, föräldrar, syskon, kompisar, arbetskamrater, alla.

Är lidandet bara till för att skaka om de som inte blivit sjuka själva, är det ett redskap, ett djävulskt redskap för att skrämma oss små människor. För ingen går oberörd. Ingen skonas.

Det anfaller från flera håll, ibland samtidigt och ibland lite pö om pö så man ska tro att det är över. Men icke. Det får liksom aldrig vara lugnt, nej.

Hur ska jag tolka budskapet, vad är det jag ska göra? Vilket är budskapet?
Det känns som mycket rämnar runt omkring samtidigt som jag ser allt mycket klarare.
Skit också! Vet ingenting. Vet allt.

Så jag får tänka på det som är viktigt, här och nu.
Kära, nära här och nu, så får det bli.

Alla borde göra sin To-do lista och verkligen se till att göra nu, det innan det är för sent.

Oro är ingen bra motor, det förstenar.

Upplevelser och gemensamma minnen ger energi och tröst.

Kram!!!

Bra och dåligt 2013

Det bästa under året är svårare, det har varit så mycket bra som passerat.

Vädret, sommaren var ju helt underbar på Gotland. Upplevde Visby som jag aldrig gjort förut med härliga turister, kulturutbud i massor, tälta på Norderstrands camping, släkt och vänner på besök i en underbar blandning.

Att ta tag i livet och satsa på hälsan är nog ändå det bästa beslutet jag tagit under året. Blodtryck, vikt, kondition, BMI, allt är under kontroll. Jag äter smartare och tränar. Jag tränar på gym 2ggr/vecka och ser till att gå promenader varje dag. Det är stort för att vara jag.


Det sämsta under 2013 var nog kommentaren "Är det inte lika bra att sluta nu innan du börjar må psykiskt dåligt" - sagt av fackliga ombudet vid provanställningen i Region Gotland i våras.
Hon var ganska slipad hon :-)
Fi fan.

Sen var det starroperation och glaskroppsavlossning, armfraktur, inget jobb, fan å hans mormor men det ordnar sig med det om det inte redan gjort det.

Ser fram emot det nya året med spänning. Det har börjat ganska bra redan.

Ha de gott!

Nu går jag på gatan

och knackar dörr hos företag för att tigga jobb. Som daglönarna gjorde...Det behövs nog inga fler kommentarer där. Säger bara det att regeringen har satt oss äldre arbetslösa i en jävla sits, men som tur är har vi ännu rösträtt.

Det bästa projektarbete jag gjort på länge!

Har sedan 2 september minskat från 89,2kg till 73kg vilket känns förbannat bra. Har stort stöd av itrim/FormVisborg och den 20 november ska jag vara framme i mål 70kg. Det är snart det. 10 000 steg om dagen, minst, Milon(cirkelträning) 2ggr/vecka och itrims måltidsersättning. Det funkar. Gruppträffar var 14:e dag gör att jag kämpar på, för det är inte alltid så enkelt som det kan låta så här nära målet. Efter målvikten fortsätter träningen, träffarna och PT för att den här gången ska jag lära mig att hålla mig i form. Där får man kraft att stå emot alla kommentarer, avundsjuka och negativa tankar för det blir det, ganska ofta längs vägen. Många peppar och berömmer och det uppskattar jag så mycket.
Visst är det konstigt att ingen säger till dig att sluta äta för du kan få hjärtinfarkt eller diabetes men när du viktminskar då kan du få höra det mest hemska som kan hända.

Jag jämför viktminskning med att sluta röka. Jag vet alla faror med att vara fet, överviktig allra helst i min ålder. Jag fick lära mig om kost som barn, vi har väl alla en bild etsad på näthinnan av kostcirkeln. Jag vet att chips är feta, det behövs inga fler kommentarer där hellre...jag kan min näringslära precis som jag visste allt om rökningens faror.

1998 tog jag till mig riskerna om rökning och la av, rakt av och har inte rökt ett bloss sedan dess. Nu är det dags med ätandet. Jag kommer att bli oförskämd, aldrig mer äta för att andra propsar o trugar sådant som inte är bra för mig. Jag tar än en gång makten över mitt eget liv.

Saker händer i livet som vi inte kan göra ett jävla skit åt, så det jag kan göra något åt, det är jag ju skyldig att göra. Flummigt men det ligger nåt i det.

Ta vara på livet!!
Ulla

Tala eller inte tala

Det är frågan. Efter min "Lediga" sommar på Gotland med många trevliga stunder med öl, pizza  och annan god mat så har det så klart lämnat spår.

Nu har jag bestämt mig för att tala om att jag ska gå ner i vikt och samtidigt bli snygg tills jag fyller 60. Det är ett långsiktigt mål men dit ska jag.

Tyvärr alla vänner och krögare, det blir inga öl på ett tag, ingen pizza eller annan god mat.

Jag klarar att sjunga karaoke ändå och jag kan umgås ändå, men jag lägger mina pengar på annat nu för att må bra. Eller sparar lite till kalaset.

Men jag vill må bra på riktigt och resten av livet. Jag vill bli glad när jag klär på mig nåt nytt eller t o m en gammal trasa kan bli snygg om den sitter bra.

Så, nu är det sagt. Jag har gått till itrim, för själv klarar jag bara att gå ner, inte att stanna nere i vikt.

Önska mig lycka till och gud nåde den som försöker bjuda på nåt...

Ha de gott!!!

I sommar har jag jobbat

på min solbränna. Den är riktigt fin nu ska jag säga. I övrigt ser jag inga reaktioner på mina jobbansökningar. Har haft en dust med Arbetsförmedlingen så vi får väl se när det kommer en kallelse, när de har tid med mig.
 Lite jobbigt att höra gnäll om hur hemskt det är att börja jobba igen, det är väl att semester är slut som är tråkigt.
 Armen är användbar igen till 98% men det ska ordna sig med resten också. Tränar med gummiband och styrkan kommer sakta och säkert tillbaka. Den är lite krokig ännu.
 Ögonen är som de är, det är lite suddigt men i mitten av denna månad provar jag ut de nya glasen.

Sommaren och Visby har bjudit på massor av musik, besök av släkt och vänner, möten med turister och gotlänningar, politikerveckan, camping och soliga uteserveringar. Helt underbart. Vi hade inte möjlighet att åka bort någonstans i år men det har inte gjort ett dugg. Vi har haft det jättebra och så slapp vi de tråkiga båtresorna ;-)

Inför hösten har jag lite planer:
Kontakta Nyföretagarcentrum i Nynäshamn (tips från Politikerveckan, seminarium)
Åka till Mässan Eget Företag i oktober.
Plugga? Går det? Hur finansierar jag det?
Träffa mina ungar som inte kom hem i sommar, av olika anledningar!!
Fortsätta söka jobb, en anställning vore det bästa.

Ungefär så, utan inbördes ordning.

Ha det gott!    å klaga för fan inte för att du har ett jobb att gå till!!!

Almedalsveckan som gotlänning

kan upplevas som inspirerande och rolig, om jag vill. Det finns mycket att lära om allt möjligt, det finns massor av frågor jag kan ställa. Det bjuds på massor av olika sorters möten. Jag kan lära hur de gör på andra ställen, utanför lilla Gotland eller utanför mig själv.

Almedalsveckan kan ses som en märklig cirkus med massor av negativa "biverkningar" som egentligen inte är så stora problem och det rör sig om en vecka om året. T ex parkeringsplatser, nedskräpning, rosémingel mm.
Men, det är många som tjänar storkovan denna vecka så så himla dåligt är det nog inte.
All mat o sprit, alla uthyrningar, kommunikationer mm.

För min del, som Visbybo, arbetslös kvinna har jag haft tid att ranta runt i innerstaden och se och höra och det är ännu några dagar kvar. Jag tycker det är intressant ur många aspekter. I morgon har jag några utvalda montrar jag ska besöka, LO och Nyföretagarna t ex. På söndag ska jag lyssna på Stefan Löfven i Almedalen.

Det finns som sagt många saker att lära i vimlet och det är unikt att vi gotlänningar får vara med, inte bara regionen eller politiskt aktiva. Vi andra vanliga gotlänningar får också vara med, det är bra. Dessutom slipper vi resa med båt eller flyg för att komma hit, vi har det hemma i stan.

Starroperationen gjord

Klockan 9.00 idag började en snabb resa till bättre syn.
Först fick jag sitta i en skön stor skinnfåtölj och slappa medan en undersköterska droppade tre olika sorters droppar imitt öga. Doktorn kom och hälsade och passade på att droppa i något i ögat han också. Så sköljdes ögat och jag fick mössa och tofflor av engångsmodell.
Så in i operationssalen, mera droppar, tvätta ögat och en duk över ansiktet. Operationen varade i ca 15 minuter. Kändes lite grann som när man trycker på ögat och ljuset var starkt men aldrig obehagligt.
Därefter tillbaka till fåtöljen och vila.
Eftersom jag har ett grumligt öga så undersökte doktorn ögat en extra gång och konstaterade att grumlet inne i ögat är kvar. Det var ju linsen som byttes idag. Så nu ser jag bra på långt håll med väster öga och behöver läsglasögon på nära håll. Men skuggorna är kvar.
Undersköterskan informerade om hur jag ska sköta om mitt nyopererade öga när jag kommer hem. Får köra bil igen på fredag.
Återkontroll på fredag och då får vi se att allt är ok och vad som ska göras i nästa steg för att få bort grumlet.
Nu är ännu bedövningen på min sida så jag vet inte om jag får ont, det kan ju bli så men inte ett måste. Ska droppa ögondroppar, två sorter, i tre veckor. Är väldigt ljuskänslig, pupillen är vid öppen.

Då var det gjort. Klockan var 10.30 ca när jag lämnade lasarettet.
Fantastiskt.