Almi och Qatalysator

Det känns som att få syre igen, det här att träffa andra glada, trevliga och sociala kvinnor. Lyssnade på Miriam Mirre Nilsson igår på Almi genom Qatalysator-projektet. En fantastisk tjej som lärde oss om marknadsföring och varumärke.

Det som helt plötsligt i måndags var plan B för mig är från och med nu Planen A.

Vivianne Thomsson som var kursledare på Gåsemora, kursen i mars "Våga vilja växa" kan konsten att få mig till det rätta tänket. Det finns så många duktiga och driftiga kvinnor som delar med sig av sitt kunnande och sig själva.

Vad är då planen som jag surrar om:
Ett eget företag med inriktning på tjänst, inte butik eller försäljning som förra gången. Den här gången räknar, kalkylerar, planerar, undersöker, tar hjälp utifrån och idén håller men jag måste vara riktigt säker innan jag drar i gång.
Det ska finnas marginal i den här firman, som klarar en eventuell kris eller svacka.

I går på Almi fick jag många matnyttiga saker att ta in i planeringen. Anteckningarna ligger och väntar på bordet tillsammans med mina skisser,  mind-maps och post-it. Nu ska det få mogna och imorgon är det tid att grotta i det igen.

Snart blir det ett avbrott i dagens företagsplanering: Tvättstugan och sen lite barnbarn. Härligt.

Ha de gott!

Nu är det plan B som gäller

Ömsesidig provmånad och det får räcka där. Jag är stum.

Men...livet går vidare och jag med. Ny cykel å allt.

Ikväll ska jag till Almi på föredrag. Längtar efter att få träffa glada och mysiga företagskvinnor.
På fredag blir det AW på Munken, solen skiner mellan skurarna och hälsan är god.


Ha de gott!

Då var det igång

med intro på nya jobbet, bemanningen på Visby lasarett.
Det finns ett eget språk inom vården som jag nu sakta lär in. USK, C4, A3, VUB och en massa fler förkortningar, ord och korridorer och allt nytt folk och var de hör hemma. Det ligger låångt ifrån siktad råg eller vetemjöl.

Men, jag är ännu nyfiken så det går att lära nytt även för mig.
Det är en helt ny värld som jag inte sett inifrån och jag är så imponerad av hela organisationen. Det ska bra ledare till för att få en så stor koloss att gå framåt.

Förkylningen är envis och vill inte släppa taget.

Cyklar på min nya cykel varje dag till o från jobbet och ser att det idag inte är frost på marken. Nu kommer vårregnet, men jag ska cykla i alla fall. Det är så mysigt att cykla igenom en stad som vaknar. Härligt.

Ha de gott!!!

Botox, könsbyte och urkundsförfalskning

Det är nog lösningen för oss äldre kvinnor som är arbetslösa. En känsla bara, så där spontant.
Dock aldrig, att jag skulle falla så lågt, det behövs helt andra lösningar så klart.

Det osagda är dock att vi är:
För gammal för den vanliga arbetsmarknaden och för ung för seniorjobben.
För lite arbetslös för att erbjuda bidrag till arbetsgivare
och för fackligt erfaren för att vara attraktiv.
Vi är en stark grupp som antagligen klarar vardagen med vardagssysslor och vi har kanske ett större socialt nätverk. Men, det är tufft att vara arbetslös när alla andra runt omkring arbetar, inte helt enkelt i alla lägen.
Det är inte så jävla lätt att vara positiv -  men det underlättar.

Jag saknar ett politiskt parti för oss som ramlat mellan stolarna.

Klurar vidare på min egen plan så länge.

Ha det gott!

Bara jag och Brad Paisley ikväll

och det är inte kattskit.

Försäkringskassan har snott min egen gubbe i helgen, de flyttar inom Visby, så jag får nöja mig med Brad.

Det gör inte så mycket.

Jag kan lyssna på hur mycket musik som helst men återkommer alltid till Brad och hans underbara texter och toner.

Veckorna går och jag har sett mina planer komma och gå. Ekonomin styr som överallt annars.

Nästa helg åker jag till Fårö och träffar andra brudar som behöver lite kickar. Det är ALMI som har ett projekt. Jag lyckades i sista stund knipa sista platsen. Precis vad jag behöver. Träffa andra positiva människor och tänka framåt, framåt och framåt.

Min grundplan finns ännu kvar. Jäpp.

Men, jag orkar inte älta gammal skåpmat längre. Vad gott kan komma ut av det.

Vet inte, men, jag vet inte hur många gånger jag upprepat mig sista tiden skriftligt eller muntligt om vad jag gjort och hur intressant är det. Ingen vill ha en anställd över 55, jag kan inte uppfinna det jobbet i alla fall. Det är vad regeringen tycker, vi som är arbetslösa ska knacka på och uppfinna jobb. Jävla skitsnack. Stackars företagare kan jag tänka som får alla dessa påtvingade ansökningar om jobb.

Nej, det gäller att åtminstone försöka göra något själv, något realistiskt.

I dag är det Internationella kvinnodagen. Sänder kraft och styrka till de som behöver det.


Ha de gott!

W-Germany var det här

 

Så ska jag äntligen komma igång  med att få ordning på min samling av tysk keramik, i första hand västtyska vaser i olika storlekar. En och annan östtysk vas finns ochså.

Det finns en del fat och totalt tror jag att det är 4-500 individer i min samling.

Tror, för jag har inte räknat på 1,5 år.

 

 

 

Varför samlar jag då på dessa vaser:

 

Jag hade en butik med semiantikt och antikt glas o porslin. Min tanke var inte att i första hand ha svenskt designat som Lisa Larsson, Stig Lindberg m fl utan jag ville sälja Fina Saker.

Visst var det roligt när jag fick tag i något känt objekt men det var inte huvudsyftet.

Nej tanken var Fina Saker och inga svarta affärer.

Nu gick det som det gick.

Butiken är stängd och hela lagret borta men, de tyska vaserna behöll jag.

Nästa alla ratade de gamla vaserna från 60- och 70-talet.  Jag kallar dom för tantvaser för de finns hemma hos tanter med plastblommor i. Golvvaser med plastpioner.

Står det plastblommor i en vas på loppisar så är det oftast en tysk vas.

 

Detta blev min hobby och samlandet har pågått snart 10 år.

Jag tycker denna keramik är så vacker och ju fler vaser jag hittar ju vackrare blir mångfalden i samlingen. Färgerna, strukturerna och formerna är så fina.

När jag började samla så läste jag på och det blev mer och mer intressant att forska om deras ursprung.

Någon gång ska jag göra en utställning, kanske tillsammans med en florist som kan dekorera vaserna med riktiga blommor och växter.

 

Jobbet nu blir att fotografera och dokumentera alla.

 

Ha de gott!



 

 

 

 

Jag vill ha

ett gäng kreativa och positiva människor som jag kan bolla idéer med. Några som inte ältar gammal skåpmat utan kan se framåt och se möjligheter i nästan allt. Finns dom?
Finns det statliga medel till sånt?
Det skulle va skönt att få hoppa fritt fall en stund och glömma alla kalla fakta som jag matas med varje dag.
En back öl, en gitarr och lite mat kanske. En stuga nånstans. Fria aktiviteter och lite galenskap.
Alla som är med ska få sin chans att få de egna tankarna vädrade och knuffade framåt.
Det skulle ge energi, det skulle inspirera.
Första dan kunde ju faktiskt få vara negativa dagen när alla kräks över allt och alla - ut med allt skit.
Sen, resten av tiden bara framåt och positivt.
Det vill jag ha.
Hur ordnar jag det?

Ha det gott!