Min dag idag

5 november föddes jag 1956. Jag skulle bli ett knubbigt barn och hjulbent så alla skrämde mina föräldrar med att det måste opereras. Dock aldrig sa jag, det går över - och det gjorde det. Knubbigheten är dock kvar.
I år fyller jag 56 så det känns lite magiskt, siffror är roligt. Däremot är det inte så magiskt när jag tänker framåt. Jag var ju 30 nyss, nu har snart alla mina barn passerat det strecket. Barnbarnen börjar skolan, snart en efter en.
Jag får lite ångest. Det är så mycket kvar jag vill göra, hur ska man hinna?
Inte någon gång innan har jag haft "kris" vad gäller ålder, men nu vete fan om det inte är nåt på gång.
Jag vill byta jobb - innan pensionen.
Jag har en To do-lista - innan pensionen.
Jag vill resa mm och tanken kommer allt oftare tillbaka till det där med pensionen.
Va fånig jag är, pappa är fyllda 85 - det finns ju massor av tid kvar.
Jag stressar upp mig själv bara. Jag vet att jag ska leva i nuet och inte grubbla framåt men, har man kris så har man :)


Denna födelsedag (och hela veckan) har jag ledigt från jobbet. Jag ska gå till Rickard på Salong Tidlös och klippa mig på förmiddan. Sen ska jag fixa mer tårta för det kommer fler än jag räknat med ikväll. Lite shopping blir det säkert innan jag cyklar hem från stan.
Livet är ju gott och det är bara att tacka och njuta.
På torsdag åker vi till Stockholm på konsert, vi ska bo på hotell två nätter och så ska vi hälsa på sonen med familj i Norrtälje.

Livet Är gott!

"Fantastiskt gott", som Heddan sa om maten i lördags - "min favoritmat". Kött o potatis, hon har god smak det lilla barnbarnet.

Bolibompasex

Hörde idag på P4 efter 12.00 att det kallas för Bolibompa-sex när programledarna för Bolibompa känner sig som barnvakter medans föräldrarna har sex på lördagsmorgonen. Ni fattar hur jag menar väl. TV:n är barnvakt.

I min värld är det inte så, min man har övergått till att frivilligt ta tvättstugan lördagsmorgnarna, och jag menar morgnarna för det är Alla lördagsmorgnar. Inge Bolibompa här inte.

Spelar nog ingen roll när på dygnet....

Hm...

8 november ska jag och maken till huvudstaden och lyssna på min store idol Brad Paisley, igen. Han var ju här i våras, på Cirkus och det var min största musikaliska upplevelse tror jag nånsin. Som förband hade Brad med sig en svart kille som heter Darius Rucker som även han har fastnat i mitt hjärta med sin musik, sitt härliga gung och goa röst. Fanns inte musiken så fanns inte jag. Den här nya goa rock-countryn som finns nu är så...den är sexig, den är modern, den är.

I kväll efter god mat och lite gott att dricka till sover maken gott i soffan och jag sitter i ett annat rum med spotify i lurarna och bloggar.
Denna vecka har jag jobbat mer än heltid samt line-dansat, varit "home-alone" och det finns fan inte ork till nåt annat ikväll.
Vardagen är ganska country.
Jag ska nog börja skriva såna låtar, det vore ganska enkelt.

I går var det insamling för Världens barn genom Radio Gotland. Stora rubriker.
I dag var det dags för att skicka bröd till bostadslösa bl a  i Stockholm. Inte ett ljud i media.

Visst är det konstigt hur det är i världen.

Det är mer ok att hjälpa folk där borta nånstans...här hemma är det skämmigt?

Jag älskar att baka så vill de ha mer bröd så kan jag gärna baka och jag kan gärna vara med och dela ut. Säg bara till när transporten går!!! Inger, jag bangar inte för att följa med!

Har stickat en hippi-tröja till Heddan - den ska hon få när hon slutat med nappen - på riktigt. Det är hon värd, den lilla Heddan. Den lilla underbara Hedvig.

Kämpar på med linserna men det är ganska suddigt måste jag säga. Vill ju att de ska fungera för det är så skönt att vara utan bågarna - så himla skönt. Ger inte upp ännu, nej.

Det bästa och sämsta med denna sommar

Nu får man väl anse sommaren förbi. semestern är över, värmen försvinner sakta vecka för vecka och flugor och flyttfåglar försvinner.

Det bästa med denna min sommar var att jag tog mig tid att resa till mina släktingar i Finlands underbara skärgård. Tiden har gått alldeles för fort och det är 30 år sedan jag var där senast och umgicks med dem som jag gjorde nu. Det blev en vecka jag aldrig glömmer men mer än gärna gör  om.

Ännu mera bäst med sommaren var att få träffa mina barn med sina familjer här hemma, det känns så gott att ha dem här.

Vädret var bäst här på Gotland och det var även sol hela veckan i Finland.


Sämst denna sommar var killen i grillen på Kneippbyn som visade sitt rosa kalsongashle, byxorna hängde under skinkorna, ingen mössa över det långa håret och där grillade han hamburgare. Fy fan, hade det varit min kiosk - slut på det sommarjobbet.

Ha de!

Transport och anställningstrygghet

I dag har det talats i Gotlandsradion om de lastbilsförare som kör torrmjölk från Arla, att de har så dåliga arbetsförhållanden. Det rör sig om chafförer från t ex Polen.

Min man har varit timanställd i minst 16 år vid samma företag här på ön, med Transports och Arbetsförmedlingens goda minne.

Jag har aldrig hört facket ta den diskussionen i etern.

Är det lättare att plocka vuxenpoäng om man slåss för människors väl och ve utanför facket och inte för de egna medlemmarna.

En undran bara.

Jag vill så klart att alla ska ha bra arbetsförhållande oavsett var man kommer ifrån eller var man är anställd.

Halloj alla godingar, gudinnor och goa folks.

Ikväll är jag mätt o go och lite på lyset.
Har börjat äta kött igen efter flera år med bara fågel å fisk.
Nötkött tarvar rött vin. Gött.

En jävla dag på jobbet kan tarva lite Gammel dansk när man kommer hem.

Den vackre Mr Brad P i all ära men ikväll går jag loss på Blake Shelton. Satan i gatan va många bra musiker countryn fiskar fram i Amerikat. Sjunger, spelar och ser ut som gudar.

Känner mig ganska urmjölkad, utnyttjad och vill bara vandra vidare till nya utmaningar.

Helsida i Land idag, där vandrar jag i Björke, mitt på Gotland och är glad över att jag sluppit klimakteriebesvär tack vare långa och stärkande promenader. Det stämmer, jag mådde bra av det och kan det hjälpa någon kvinna så grattis, för mig var det helt ok.

Jag bjuder på mig själv och det gör jag så gärna.

Ett enda liv har jag så varför inte leva.
Jag vill lyssna på alla kloka countrysångares kloka ord - kiss my country ass....

Nästa månad ska jag sjunga på senaste barnbarnets dop - har nog aldrig varit så nervig. Inte min egen låt och bara jag själv och gitarren - det ska jag fixa med glans ;)

OM jag vann hela Lotto-vinsten skulle jag anställa de tjejer som jobbat "hos mig" de senaste åren. Då skulle jag starta ett företag som skulle slå allt som redan finns. Så det så. Det finns så många duktiga brudar, va vore landet utan dem.

Sommaren går mot sitt slut, alla är tillbaka på sina jobb och vi går in i någon slags dvala. Jag vill inte det, jag vill njuta av musik, liv, kärlek och bara få vara utomhus och inomhus utan krav på det ena eller andra. Jag vill ha mina kära nära, nära.
Det känns som om den här vintern har något slags avgörande på gång och jag är inte riktigt redo för det.

Så jag tar en öl eller två, sjunger karaoke på Etage och vägrar vinter!!!

Fattar någon så Gilla :)

Ha det gott!
Ulla

Åren ger faktiskt lite erfarenhet

Om man tror att man kan styra sina barn tror man åt helvete fel.
Om man tror att man äger någon annan tror man åt helvete fel.
Om man tror att man är felfri tror man åt helvete fel.

Om man lyssnar på sina barn - är man lite närmare sanningen.
Om man ger någon frihet - är man lite närmare sanningen.
Om man ser sina egna fel- är man lite närmare sanningen.

Om man tror att det bara är när barnen är små som man är förälder har man inte fattat ett skit.

Ulla, mamma, svärmor, mormor, farmor....