när det molvärker i armen. Lika bra att vara uppe en stund till. Tänk att ett ögonblicks snubbel kan sätta så långvarigt spår, är sjukskriven till 31maj i första vändan.
Det tog några dagar men nu har jag insett att någon ville säga till mig att det är dags att varva ner och ta det lugnt. Det är dags att ta en riktig funderare och under tiden njuta av försommar eller sommar, att promenera, tänka, känna och komma till ro. Någon vill tala om att jag farit fram som en furie i flera år nu med mängder av krav på mig själv, som jag inte alls måste ha.
Vem denne någon är har jag inte fattat men att det är så, det kan jag begripa.
Det behövdes ett fysiskt hinder i min framfart för att jag måste inse att jag kan inte rädda världen.
Jag måste inte vara bäst, eller ens näst bäst, jag får finnas och vara den jag är.
Det är jättejobbigt att be om hjälp, det är ett nederlag, jag som har klarat mig själv - alltid, känns det som.
Fixar lite på "kontoret", det extrarum vi har med alla mina musikgrejer, mina datorer, skrivare, målargrejer mm. Blir liksom aldrig färdig. Organiserar med en massa boxar och hyllor men får aldrig någon riktig ordning. Det är så jag är, jag får ingen ordning, här inne.
Nu har jag fått tid att ordna upp en massa. Tack, du som hjälpte mig på den vägen. Jag ska försöka ta till vara det goda nära mig och göra det bästa av det, som jag kan.
Ha de gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar