5 november föddes jag 1956. Jag skulle bli ett knubbigt barn och hjulbent så alla skrämde mina föräldrar med att det måste opereras. Dock aldrig sa jag, det går över - och det gjorde det. Knubbigheten är dock kvar.
I år fyller jag 56 så det känns lite magiskt, siffror är roligt. Däremot är det inte så magiskt när jag tänker framåt. Jag var ju 30 nyss, nu har snart alla mina barn passerat det strecket. Barnbarnen börjar skolan, snart en efter en.
Jag får lite ångest. Det är så mycket kvar jag vill göra, hur ska man hinna?
Inte någon gång innan har jag haft "kris" vad gäller ålder, men nu vete fan om det inte är nåt på gång.
Jag vill byta jobb - innan pensionen.
Jag har en To do-lista - innan pensionen.
Jag vill resa mm och tanken kommer allt oftare tillbaka till det där med pensionen.
Va fånig jag är, pappa är fyllda 85 - det finns ju massor av tid kvar.
Jag stressar upp mig själv bara. Jag vet att jag ska leva i nuet och inte grubbla framåt men, har man kris så har man :)
Denna födelsedag (och hela veckan) har jag ledigt från jobbet. Jag ska gå till Rickard på Salong Tidlös och klippa mig på förmiddan. Sen ska jag fixa mer tårta för det kommer fler än jag räknat med ikväll. Lite shopping blir det säkert innan jag cyklar hem från stan.
Livet är ju gott och det är bara att tacka och njuta.
På torsdag åker vi till Stockholm på konsert, vi ska bo på hotell två nätter och så ska vi hälsa på sonen med familj i Norrtälje.
Livet Är gott!
"Fantastiskt gott", som Heddan sa om maten i lördags - "min favoritmat". Kött o potatis, hon har god smak det lilla barnbarnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar